Göta kanal er en kanal som går gjennom Götaland i Sverige. Kanalen er 190,5 km lang, av dette er 87,3 km utgravet kanal. Sammen med Trollhätte kanal og Göta älv utgjør Göta kanal en 390 km lang vannvei tvers gjennom Sverige.
Göta kanal går fra Göta Älv mellom Göteborg og Vänern, vidare til Vättern, Boren, Roxen og munner ut i Söderköping og Mem.
Bakgrunn
12. april 1810 fikk arkitekten Baltzar von Platen tillatelse til å bygge kanalen. Byggingen var tenkt å la skip gå tvers gjennom Sverige. Slik unngikk en å betala Øresundstoll til Danmark. Skip som skulle fra Kattegat til Østersjøen skulle i steden kunna seile gjennom Sverige, utenom Øresund. I tillegg skulle en kunne flytte krigsskip raskt fra kyst til kyst. Kanalen ble åpnet den 26. september 1832, noen tiår før utbygging av jernbanen tok til. Kanalen fikk imidlertid ikke noen stor økonomisk betydnig. I steden har kanalen blitt en populær turistattraksjon.
Thomas Telford
2007 är det 250 år siden Thomas Telford ble født den 9 augusti 1757. Fra fattig sauebonde till en av verdens fremste ingenjører. Telford gjorde en hendelserik og fruktbar resa genom livet og er ennå i våra dagar et forebilde for mange innen ingenjørsbranschen.
Telford, Platen och Göta kanal
Den 8 augusti 1808 kom Thomas Telford til Sverige sammen med to medhjelpere for å bistå med sin kunnskap angående kanalbygge. Han hade 5 år tidigare påbegynt byggingen av Caledonian Canal i Skottland og var en meget eftertraktet ingenjør med manga jern i ilden. Baltzar von Platen behøvde hans råd med å stake ut Göta kanals strekning och tillsammen gjorde de dette på bare 20 dagar. Telford skrev deretter en rapport som til og med inneholdt slussennes plasering och mål. Rapporten ble senere inkludert i de farglagde mapper med kart och annet som ble overlevert til kong Karl XIII. Den 11 april 1810 utferdiget kongen det privilegiebrev som ga Baltzar von Platen tillatelse til å bygge det som kom til å bli ”Årtusendets svenske byggverk”. 1813 kom Telford tilbake til Sverige og inspiserte hvordan kanalenbyggingen framskred. Han hadde med seg tegninger for slusser och broer och hadde til og med lykkes overtale den engelske staten til å gi godkennelse til å dele med seg av den seneste teknologin i form av nyutvecket verktyg. Senere samme år sendte Telford over ett antal slussebyggere for å utdanne de svenske arbeiderne. Platen sendte i sin tur over to unga herrer, Johan Edström och Gustaf Lagerheim for å gå i lære i England hos Telford. De tillbrakte over 9 månader der før de vendte hjem fulle med nya kunskaper och inntrykk. Vel hjemme igen blev de ansvarlige for hver sin del av kanalen.
Thomas Telford och Baltzar von Platen var to menn av samma kaliber. De var begge meget grundlige i alt de foretok seg og satte sin ære i å alltid slutføre sine projekter. Viljesterke, rake och ærlige som de var, kom de meget bra overens og deras vennskap holdt seg starkt gennom årene. Baltzar von Platen reiste over til England 1822 och tillbrakte 5 uker med å rese rundt med Telford. I et brev til denne skriver von Platen at han for alltid skal minnes denna tid og sier at han har Telford å takke for all fremgang han har hatt under de senere år. De brevveksler flittig under årens løp frem till von Platens død 1829.
Sauebondens sønn
Vem var då denne Thomas Telford som kom att betyda så mycket för Baltzar von Platen och Sverige? Allt började i en liten by i Skottland, nära gränsen mot England. Thomas Telford föddes den 9 augusti 1757 som ende son till John och Janet Telford. Fadern var en enkel fårherde och familjen bodde i en mycket enkel och spartansk stuga i Eskadale i Dumfries, inte långt från staden Langholm. När Thomas var endast några månader gammal dog fadern och hans änka blev ensam om ansvaret för sonen. De flyttade till en om möjligt ännu sämre stuga som de delade med en annan familj. Vänliga grannar hjälpte till med livets nödtorft, änkan gjorde en del arbete åt bönderna medan deras fruar såg efter sonen. När Thomas själv hade åldern inne började han vakta får på sommaren och sköta om kor på vintern. Samtidigt gick han i församlingsskolan där han lärde sig läsa, skriva och räkna. Barnen som gick där kom från alla samhällsklasser och detta bidrog till att Thomas kom att utveckla sin sociala förmågan.
Skrattande TomThomas uppväxt präglades visserligen av fattigdom och hårt arbete, men han var en glad och humoristisk person som blev känd som ”Laughin Tam”, skrattande Tam. Tack vare sin lättsamhet kom han överens med de flesta och några av hans närmaste vänner kom från finare familjer, vilket senare kom att gynna honom en del i hans karriär. Han var en vänlig själ som verkligen brydde sig om sina medmänniskor och livet igenom behöll han kontakten med sina barndomsvänner.
LärlingenTiden var nu mogen för unge Telford att bestämma sig för ett yrke. Det fanns inte mycket att välja på, men till slut fastnade han för stenhuggeri. Telford skickades som lärling till en stenhuggare, men där stod han bara ut några månader. Hans mästare behandlade honom så illa att Telford rymde hem till sin mor. Hans kusin Thomas Jackson kom till hans undsättning och ordnade så att han kunde fortsätta sin lärlingstid hos en mer stillsam mästare i den lilla staden Langholm. Då staden var så liten att alla kände alla, dröjde det inte länge förrän en Miss Pasley hörde talas om den skrattande stenhuggarlärlingen och bjöd hem honom på thé. Hon kom från en fin, gammal familj och bodde i ett av de bättre husen i staden. Ur sitt privata bibliotek lät hon Thomas låna böcker och detta kom att lägga grunden till hans kärlek för litteraturen och bidrog till hans allt större kunskapstörst. Han hade livet igenom nästan alltid en bok i fickan ur vilken han läste några rader så fort tillfälle gavs. Under tiden arbetade han ordentligt och skaffade sig en grundlig erfarenhet av en stenhuggares vardag. Han blev riktigt duktig med hammare och mejsel. Bland det första han gjorde när han blivit vuxen, var att resa en gravsten över sin far med en vacker inskription. När lärlingsperioden var över, började han omedelbart att arbeta som stenhuggare. Han var delaktig i många uppbyggnader av hus och hjälpte till med att bygga en bro över floden Esk som rinner genom Langholm. Han var mycket stolt över sitt bidrag och än i dag kan man se stenar i bron som bär hans märke.
Edinburgh, en gammal stad med nya möjligheterTelford kände efter ett tag att hans hemtrakter inte längre kunde tillhandahålla fler möjligheter för honom att utvecklas inom sitt valda yrke och bestämde sig för att prova lyckan i Edinburgh. Han tog sitt pick och pack och begav sig till fots till Skottlands gamla huvudstad. Han anlände i rättan tid. De rika började lämna de gamla, nedslitna delarna av staden, Old Town och lät uppföra nya hus i det som naturligt kom att kallas New Town. Duktiga stenhuggare och andra arbetare behövde således inte gå utan arbete. Han kastade sig med stor iver in i sin nya tillvaro och grundlig som han var av naturen, tillbringade han många stunder med att göra detaljrika teckningar av de gamla byggnaderna i Edinburgh för att lära sig mer om arkitektur. Hans noggrannhet och vilja att förstå allt från grunden, gjorde att han hela tiden utvecklades och vidgade sina vyer, både privat och yrkesmässigt.
London hägrar1782, efter två år i Edinburgh, återvände Telford hem till sin hemby och besökte alla sina barndomsvänner, tidigare arbetskamrater och naturligtvis sin kära mor. Snart bar det dock åter iväg och denna gång på hästryggen till London. Med ett introduktionsbrev från Miss Pasley´s bror, en köpman i London, sökte han upp Sir William Chambers som var arkitekt vid utbyggnaden av Somerset House. Han fick omedelbart anställning och arbetade sig snabbt upp till en högre position. I brev hem uttryckte han sina funderingar om att påbörja en egen verksamhet, tillsammans med en mycket duglig arbetskamrat, men dessa planer grusades av att de ej kunde skaffa tillräckligt med medel för att starta upp någon firma. 1784 blev Telford uppsyningsman vid byggandet av ett hus ritat av Samuel Wyatt, samtidigt som han övervakade byggnadsarbetet av en kyrka. Han ledde även arbetet vid Portsmouth dockor, där han fick möjlighet att sätta sig in i hur man uppförde kaj- och dockbyggnader. Detta kom att bli hans huvudsyssla senare i livet.
Nya tider, nya uppgifterHans rykte spred sig snabbt och han erbjöds hela tiden nya möjligheter att avancera. Han blev inspektör och övervakade reparationsarbetet av vägar, broar och byggnader av olika slag. Karriären tog ordentlig fart och han fick fler och större uppdrag. 1793 fick han, till sin egen förvåning, förfrågan om han ville ha anställning som ingenjör vid Ellesmere kanalen (numera kallad Llangollen kanalen) som skulle byggas i Wales. Han accepterade uppdraget och kom därefter alltid i fråga när det gällde kanalbyggen. Han byggde en imponerande akvedukt efter sina och kollegan William Jessop´s ritningar, den mycket kända Pontcysyllte akvedukten. Många är de broar och akvedukter som kom till efter hans ritningar och även om han inte var den som började med att använda järn som byggnadsmaterial, så var det han som insåg dess fördelar och utvecklade dess användbarhet.
Vägar och hamnar i SkottlandTillbaka i Skottland kom Telford att bli den som var ansvarig för att det nästan obefintliga vägnätet i skotska högländerna byggdes ut. Som vanligt tog han sig an sina nya plikter med stor entusiasm och noggrannhet. För att förhindra fortsatt utvandring från de fattiga och ödsliga trakterna hade man kommit fram till att det krävdes fler och bättre vägar för att samhällena som låg avsides skulle kunna växa och blomstra. Folket var fattigt och låg långt efter i utvecklingen av utbildning, jordbruk och handel. Vissa sträckor av de nästan obefintliga vägsträckorna var så svårforcerade att de resande tvingades färdas till fot. Vagnar fanns knappt att tillgå och de många banditgäng som härjade i trakterna gjorde att många av de som var tvungna att färdas där, skrev sina testamenten innan de for. Behovet att trygga, farbara vägar var med andra ord akut!
När vägbyggena var i full gång vändes uppmärksamheten till kuststäderna. Skyddande hamnar var av stor betydelse för fisket och Telford byggde om många av dessa på uppdrag av Fiskeristyrelsen. Det var ett stort arbete då många av de hamnar som fanns var s.k. naturhamnar och det hade gjorts mycket lite åt dem. Vindarna blåste nästan rakt in och gav inte mycket skydd åt de fartyg som försökte fly undan havets vågor när det stormade.
Nästan var man än vänder sig i England, Skottland eller Wales finner man spår av denna enastående man. Göta kanals systerkanal, Caledonian kanalen, som byggdes under nästan samma period, är bara ett exempel. Menai bron i norra Wales är ett annat. Telford är ansvarig för nästan 1 600 km väg, ca 1 200 broar och otaliga hus, kyrkor, hamnar och pirar.
Basen i LondonThomas Telford gifte sig aldrig. Han reste oerhört mycket på grund av sitt arbete och han behövde en bas som utgångspunkt. Han hyrde en lägenhet i Salopian coffeehouse, ett slags lägenhetshotell, i London och där kom han att bo i över 21 år innan han skaffade ett eget hus. Telford hade tillgång till flera lägenheter som kunde användas av hans besökare för logi och möten. Salopian kom att bli ett centrum för ingenjörer från hela världen och när Telford meddelade hyresvärden om sin förestående flyttning blev denne mycket upprörd. ”Men Sir, varför? Jag har just betalt 750£ för Er!” Vid närmare förklaring framkom det att den tillträdande hyresvärden betalt den summan till den tidigare värden och denne hade i sin tur betalt 450£ när denne tog över driften av rörelsen. Det ökade priset visade att Telford stigit i betydelse för hotellet och vid Telfords vägran att stanna kvar blev den nuvarande hyresvärden förtvivlad.
Aktiv in i det sistaThomas Telford var en man som hade svårt att slå sig till ro sysslolös. Hans råd och synpunkter var eftersökta och han skrev rapporter om olika undersökningar långt upp i åldern. Han värnade mycket om ingenjörernas sammankomster och tankeutbyten inom The Institute of Civil Engineers, han var dess första ordförande och innehade den posten fram till sin död. Trots försämrad hörsel var Telford aktiv in i det sista och när han dog den 2 september 1834, 77 år gammal, lämnade han ett större legat till institutet. Även hans gamla hemstad fick bidrag som skulle användas till att köpa in nya böcker till det bibliotek, som tidigare fått donationer i form av böcker, för det var viktigt för honom att alla fick del av den kunskap som stod att finna i litteraturen. Thomas Telford begravdes i Westminster Abby i London. En plakett visar var han ligger och det finns nog inte någon som är värd denna hedersbetygelse mer än den unge fårherden, som kom från de små omständigheterna och blev så betydelsefull för Englands, Skottlands och Wales utveckling. Ett långt och produktivt liv var till ända, men hans anda fortsätter att verka genom de många ingenjörer som går i hans fotspår.
Caledonian CanalDen kaledonske kanalen (engelsk: Caledonian Canal) i Skottland bind saman den skotske austkysten ved Inverness med vestkysten ved Corpach nær Fort William.
Kanalen strekkjer seg omlag 100 kilometer (62 miles) frå nordaust mot sørvest. Berre omlag tredjeparten av denne distansen er utgraven, resten består av innsjøane Loch Dochfour, Loch Ness, Loch Oich og Loch Lochy. Desse sjøane er ein del av landskapsformasjonen The Great Glen, ei geologisk forkasting i jordskorpa. Det er 29 sluser (medrekna åtte ved «Neptune’s Staircase»), fire akveduktar og 10 bruer langsetter kanalen.
Kanalen vart planlagt av ingeniøren Thomas Telford, bygd mellom 1803 og 1822, men vart aldri nokon kommersiell suksess. I utgangspunktet var han bygd for grunn for mykje av båttrafikken, og stadvis var òg konstruksjonen for dårleg, så det meste av trafikken nytta sjøfartsleiene som før. Kanalen vart ikkje gjort djupare før 1847 (arbeidet vart leia av Telfords nære medarbeidar, ingeniøren James Walker). Men på den tida var dei fleste skipa vortne for store for kanalen, og Inverness fekk også jarnvegssamband med låglandet, så kanalen fekk heller ikkje no noka større rolle i transport eller samferdsel. Kanalen vert no for ein stor del nytta av lystfarty. Han vert vedlikehalden og driven av British Waterways, eit statleg føretak.
